11 januari 2010

En katt, en bok och ett annorlunda sjukhusbesök.

Ja, gårdagen var en en riktig stickardag. Strax innan klockan ett klev jag in genom dörren hemma hos Jenny och Thomas. Hobbe (Familjen Cliffords katt som är så blyg så det är inte klokt) gömde sig inte ens med en gång utan blev riktigt skraj först när jag närmade mig för att hälsa. Och det dröjde inte en timme ens så var han framme igen, nosade på mina saker och tittade nyfiken på mig och Jenny där vi satt i soffan med våra garnalster i händerna.

Under tiden jag var där färdigställde Jenny sin första sjal för året (10 stycken ska det bli under 2010, en sak som hon gör gemensamt med hundralats andra över världen i en grupp på nätet) och den skulel förstås blockas (blötläggas och sedan spännas ut till sin rätta form för att sedan torka så). Själv stickade jag på ett väldigt impulsstartat projekt, nämligen en snorgrön mohairtop! Visst låter det härligt! :D Denna har jag stickat på lite under dagen idag och jag måste säga att jag tycker att den blir himla fin! Foton kommer när den är klar!

Ja, hemvägen blev sedan ett litet äventyr i sig. Eller, så mycket äventyr var det kasnke inte, men dte blev verkligen inet som jag tänkt mig. Jag gick från Jenny vid kvart i nio och skulle ta en buss som gick vid nio, åka med den tio minuter för att sedan vänta tio minuter på den bussen som skulle ta mig ända hem. När jag kom ut till busshållplatsen var det hela tio minuter (mycket som är tio minuter märker jag... hm) kvar tills bussen skulle avgå så jag bestämde mig för att promenera till den busshållplats där jag skulle byta. Det var fint med all snö, jag hade varma kläder mot kylan och jag kände mig pigg i benen - en bra plan helt enkelt! Jag ringde en vän på telefonen som sällskap genom en dunge, kom fram till sjukhusområdet och bestämde mig för att ta vägen genom själva sjukhusbyggnaden (gå in genom södra entren och ut genom norra för att sedan gå vidare till Tinnerbäcken). Under tiden jag gått från busshållplatsen och genom dungen hade jag fått rejält ont i magen men detta tänkte jag inte mer på just då. Jag stängde av mobilen och klev in genom dörrarna. Väl inne i värmen slog det mot mig som en slägga! Ont i huvudet. Yrsel. Svart för ögonen. Jag gick, långsamt och försökte andas lungt... kom till norra entren och satte mig knäsvag ner på en bänk. Och där gav jag upp. Det gick inte! Jag fick inse mig besegrad av yrsel, illamående och allmänt ynk. Jag ringde min far. Han ställde som alltid upp och kom och hämtade sin lilla bleka och vingliga dotter (han föreslog även att jag skulle gå en trappa upp, till akuten ;)). Väl hemma blev det vatten, lite mat och viloläge för min del och till slut gav det med sig.



För ett par dagar sedan läste jag ut en bok som heter Julie och Julia (finns även som film) som jag tyckte så hemskt bra om att jag inte kände mig sugen på någon annan bok, för ingen kunde ju vara lika trevlig... I alla fall plockade jag ner en hel hög med böcker ur bokhyllann för att titta liet extra på, och se om någon av dem kunde fresta mig tillräckligt. Detta är för övrigt en ganska vanlig procedur för mig, det är så jag väljer böcker helt enkelt. Desas är de böckerna som hamnade med mig i sängen den kvällen:



Och just denna kvällen var det Excellent Women av Barbara Pym som kändes lite extra spännande. Jag har läst ungefär en fjärdedel nu och jag tycker väldigt mycket om den!



Nu ska jag fortsätta med mina studier ett litet slag till, innan jag tar kväll och stickar vidare.

1 kommentar:

Tove Solbeckar sa...

Den var fin på utsidan i alla fall!

Vad glad jag blir av att läsa om en mysig garn- och bokmänniska och veta att den är min vän. <3

Kramelikram!