(Just denna bild knäppte jag dock innan jag tog bort knopparna, de är ju så vackra!)
Och framför krukan ligger något jag inte kan beskriva på nåt annat sätt än att berätta att det är min nya drog! Och det hela började med att kusin Jenny frågade om jag kunde virka, och om jag möjligen ville virka en filt till Folke (var det till docksängen?). Nu är det ju så att just virkning inte är min specialitet. Några luftmaskor här och där, eller en kant på en sjal har jag lyckats producera utan större utbrott, men i övrigt brukar virkning för min del vara förknippat med mindre positiva känslor, känslor som ilska och frustration.
Men, en filt till Folke kändes ju ändå som ett ganska trevligt projekt så jag började leta runt på nätet efter inspirationsbilder och efter detta även instruktioner på hur sådana filtar görs. Svaret var Mormorsrutor! Dessa rutor kan göras på en mängd olika sätt och brukar ofta göras av restgarner, de kan vara små och söta eller störa och häftiga och de kan vara byggstenar i filtar, kuddar eller klädesplagg. Jag hittade ganska snart en bra bloggsida som enkelt beskrev hur jag skulle göra, steg för steg och jag tänkte att jag i alla fall kunde prova... och så var det igång! Det VAR ju inte så svårt! Jag kan faktiskt! Lite gamla akrylgarner senare hade dessa små rutor kommit till och jag var fast! Nu har jag börjat på en filt i två nyanser av lila, brunt samt cremevitt, i ett underbart ullgarn från Knit Picks. Var just den filten hamnar vet jag inte än, men så fort kusin Jenny vet vilka färger Folke vill ha på sin filt så är jag redo, för mormorsrutor är min nya grej! :)
1 kommentar:
Hurra!
Jag såg inte det här inlägget förrän nu! Du är ju helt fantastisk! Kontaktar dig snart via facebook!
Skicka en kommentar