Premiärtur!

Idag fick min älskade vita springare äntligen komma ut efter vinterns långa vila. Då jag på grund av sjukdom i arbetslaget fick dagens stängning på jobbet hade jag att välja på att ta bussen och komma en timme för tidigt till jobbet, eller att trotsa halka, blåst och av meteorologerna utlovad nederbörd och ta cykeln. När jag imorse satt och inmundigade dagens första mål sken solen från en klarblå himmel som viskade om vår och att cykla 7,5 kilometer kändes inte som någon match alls! Jag svidade glatt om från morgonrock till underställ och diverse andra funktionskläder, laddade lurarna med trampvänlig radio, placerade solglasögonen (ett par leopardmönstrade saker från H&M som fick vår lokalvårdare Karl att kalla mig Greta Garbo härom dagen) på näsan och gav mig av. Och, förutom att jag höll på att halka på näsan redan i första kurvan, var det ljuvligt! Efter mindre än trettio minuter var jag framme, inte alls (så) trött, i god tid och med fortsatt glatt humör! Jag tycker väldigt(fånigt) mycket om min cykel!


(Just den här bilden är från i somras när jag först hade fått cykeln. )