04 januari 2011

Böcker

Att läsa böcker har länge varit en av mina favoritsysselsättningar. Jag tycker om att läsa av flera anledningar och jag läser ganska blandat, både högt och lågt. Dock är jag ingen deckare-läsare av stora mått utan föredrar "feel good-böcker", fantasy (i liten skala), verklighetsbaserade historier, klassiker (både moderna och de gamla godingarna) samt ungdomslitteratur. Beroende på hur mitt liv ter sig för tillfället väljer jag min litteratur och man kan vara tämligen säker på att om det ligger en ungdomsbok/barnbok på nattygsbordet är det något som besvärar mig. För så fungerar jag ibland. När livet känns hårt eller jobbigt kan böckerna vara en trygghet, en värld att fly till där jag kan släppa verklighetens bekymmer och endast ägna tankarna åt vadhelst som ryms innanför bokens omslag.


Sedan några år tillbaka för jag något som kallas för "läsdagbok". Min ser ut som den här ovanför, köpt på min favoritbokaffär i Stockholm (på Drottninggatan, längst ner mot Riksdagen) och däri för jag in alla böcker jag läser. Eller, det var en sanning med modifikation, för faktiskt för jag bara in de böcker jag läser ut. De uppgifter som jag skriver in om varje bok är författare, titel, datum då den lästes ut samt en kort anteckning om vad jag tyckte om den. Det kan vara en kommentar om hur boken var skriven, om huruvida den enligt min mening var läsvärd eller en kort hint om vad den handlade om. Jag är ännu inte helt säker på vad jag ska ha den här lilla boken till, men jag jag måste ändock medge att jag håller den väldigt kär. Lite känner jag det som att det är en liten skattgömma med alla mina läsminnen, något jag kan öppna och titta i när läslusten tryter eller jag försöker minnas någon särskild bok jag läst för länge sedan.


Igårkväll läste jag ut en bok som jag ägnat bra mycket mer tid till än den med sin oansenliga tjocklek borde tagit upp (Den blå rullgardinen från 1930, skriven av Agnes von Krusenstjerna). Det som sedan hände, eller snarare inte hände, var ovanligt. Jag läste sista ordet, stängde boken och lade den ifrån mig på nattygsbordets lilla hylla, släckte lampan och slöt ögonen för att sova! Vad är det då som är så besynnerligt med detta undrar du kanske. Kanske har du hört mig tala om detta och vet mycket väl vad det var som var underligt med detta händelseförlopp. Det som inte hände, som snudd på alltid annars händer när jag läst ut en bok, är att jag för in den nyss utlästa boken i läsdagboken OCH sedan väljer ut nästa bok som jag ska läsa. Jag måste nämligen ha en bok igång - alltid! För tänk hur det skulle gå om jag helt plötsligt blev lässugen och inte har någon bok att läsa, att jag måste ställa mig och besluta om just detta när jag redan är lässugen! Nä, det går ju bara inte för sig! Plus att jag brukar ha för vana att föra in böckerna i dagboken med en gång så jag inte glömmer bort att göra det, eller glömmer bort vad jag tyckte om boken i fråga.

Ja, så tänkte jag alltså att jag skulle skriva ett kort inlägg om min läsdagbok. Vad tänkte jag egentligen? I vilken värld skulle jag kunna skriva något kort om böcker! I vissa avseenden känner jag mig ibland lite som Rory i Gilmore girls när det gäller böcker (jag är dock inte lika boktokig, eller beläst, som hon är) något som denna lilla film beskriver väldigt väl!



3 kommentarer:

Tove sa...

Gulligt inlägg och gulligt klipp :)

Herre jistanes, vad blir det av mig? Jag använde nyss ordet "gulligt" två gånger i en mening! :O

Ilsefin sa...

Ett härligt inlägg om böcker tycker jag!

Jag älskar scenen där Rory förklarar för Lorelai varför hon måste ha med sig alla böcker och vad varje bok är till för :)

Anna sa...

Gulliga Tove! ;)

Ilsefin, det är just det klippet jag känner igen mig mest i! Inte så att jag bär med mig riktigt så många böcker, men i min resepåse när vi åkte bil till Blekinge i julas hade jag en roman, en biografi och en barnbok (och två olika stickprojekt!, så lite likhet finns där allt!