En känsla

Efter en lite stressig dag fylld av halvdana beslut och ageranden hamnade jag i soffan med en stickning för händerna och Sommarpratarna på tv. Det dröjde dock inte länge förrän mina händer stannade upp. Hela jag behövdes för att ta in det som sades. Känslan inom mig är dels en underlig tomhet och dels en inspirerande uppfylldhet. Jag önskar att jag alltid kunde känna på det här viset. Nyanserat. Intresserat. Levande. Innerligt. Men risken finns nog att jag inte skulle orka med varken mig själv eller omvärlden om jag gjorde det. Små doser väl utspridda är kanske nyckeln. Men bara kanske.