Gårdagens euforiska julmys (det är faktiskt november nu!!!) med kära vänner, lycka över att allt bara är sååå bra och ren och skär tillfredsställelse över mitt perfekta liv utbyttes raskt mot hat, depp och en känsla av att allt är grått-grått-grått på grund av en liten sketen bokstav i ett kort och opersonligt mail...
"Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt..."
- Lars Winnerbäck, "Kom änglar"
1 kommentar:
Men Anna då... Hat? Mot vem? Och "det går åt helvete med allt"? Nu tar du väl ändå i lite...
Köra på en tenta har vi väl alla gjort någon gång! Tänk om du skulle lämna studentlivet utan att ha gjort en enda liten omtenta - kunde du verkligen säga att du levt det då?
Puss på såren... ;)
Skicka en kommentar