Jag bakar shortbread! Det är underbart att ta ut kakor med kakmått... särskilt som jag använder mormor Veras gamla kakmått. Dock kom känslorna ikapp mig när jag hittade dem i min baklåda, och igår gjorde jag ättiksgurka, som mormor lärde mig... Hon var verkligen en fantastisk kvinna, och jag tänker fortfarande att jag ska ringa henne och berätta vissa saker, eller fråga om recept. I köket var hon nämligen svår att slå! *le*
Nu ska de små kakorna ut ur ugnen snart, så jag ska återvända till köket, där jag känenr mig hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
*ler* igenkännande! Jag använde precis mormors fina sockerkaksform. Och jag skulle också behöva prata med henne - hur fick hon till de där kolasnittkakorna? Jag fick receptet och har bakat dem säkert 15 gånger men de blir aldrig som hennes. Antingen blir de för tjocka eller för tunna eller för ljusa... Och jag skulle ge vad som helst för att få sitta på en av de där pinnstolarna på Skräddaregatan och dricka te och äta hålkakor med Stureost. Så gott och mysigt!
Ja, gott och mysigt är ord som passar bra ihop med mormor! Ingen kan göra brunsås som hon gjorde, jag kämpar fortfarande!
Men Anna, du har minst 60 år till på dig att träna. Du kommer klara det! Säg till när du har fått ihop såsen så kommer jag och äter!
Skicka en kommentar